"Hej. Mitt namn är NN., jag är alkoholist. "
"Hej, N.N !"
--
10 juni 1935 startade en av världens mest framgångsrika andliga hjälprörelser i modern tid. Det handlar förstås om AA – Anonyma Alkoholister. AA är idag helt oberoende av religiösa konfessioner, men har sin upprinnelse i den s.k. Oxfordrörelsen, som skapades i mitten av 1800-talet av kyrkoherden John Henry Newman.
2010 firar alltså AA 75-årsjubileum, varför det kan vara på sin plats att uppmärksamma rörelsen, i synnerhet mot bakgrund av cirka 20 personer avlider i Sverige varje dag av alkoholbaserade sjukdomar, dvs upp till 7.000 personer varje år. Behandlingen av alkoholskador i kropp och psyke kostar dessutom i vårt land c:a 160 miljarder per år, pengar som sannolikt kunnat användas mer konstruktivt. AA har visat – och visar – en väg framåt.
BOB OCH BILL
AA skapades av två amerikaner: börsmäklaren Bill W. från New York och kirurgen Bob S. från Akron, Ohio. Efternamnen är alltså även inför offentligheten idag anonyma. Det väsentliga är nämligen inte, att just de kom till insikt, men att insikten gjordes.
Bills och Bobs alkoholproblem gjorde att de kom i kontakt med den amerikanska grenen av Oxfordrörelsen, en högkyrklig organisation som gav emfas åt etiska värden i vardagslivet. Den dåvarande lokale andlige ledaren Samuel Shoemaker och Bills vän Ebby T. hjälpte Bill att bli nykter. Även Bob hade via medlemskap i Oxfordrörelsen sökt men ännu inte lyckats bli nykter.
Men när de två träffades kom Bill att tänka på något han lärt sig av
doktor William Silkworth i New York vid sjukhuset Towns Hospital, där Bill själv varit intagen.: att alkoholism var en sjukdom i sinnet (the mind), känslorna och kroppen. Genom att nu komplettera denna attityd med den andliga praxisen från Oxfordrörelsen kunde snart även Bob bli nykter.
De förstod nu båda inom sig att de hade en gemensam uppgift framför sig och började genast med att hjälpa andra alkoholister på Akron City Hospital. En av dessa blev snabbt nykter och kom nu att ingå i den treklöver som bildade grunden för den fortfarande namnlösa rörelsen.
Hösten 1935 började ännu en grupp sin verksamhet med samma förhållningsregler, men nu i New York City och 1939 tillkom en tredje i Cleveland. Mellan 1937 till 1939 bröt AA-grupperna med Oxford-rörelsen, eftersom man ville vara helt obunden olika konfessionsformer.
Tidigt 1939 publicerades också grundtexten för AA, benämnd Alcoholics Anonymous (sv. Stora boken, 1974.) Den var skriven av Bill och presenterade filosofin och själva det praktiska programmet man utgick ifrån, dvs de tolv stegen. Ingick gjorde även ett material där ett stort antal AA-medlemmar delade med sig av sina erfarenheter mot tillfrisknande.
I början av 40-talet växte AA över hela USA och Kanada. 1945 startade också YPG, Young Peoples Group, för yngre alkoholister. 1950, samma år som doktor Bob avled, kunde man peka på att cirka 100.000 alkoholister hade blivit nyktra alkoholister. 1971 gick även Bill bort. Då hade AA sedan länge vuxit över alla breddar, och blivit en internationell kraft att räkna med.
AA:s UTBREDNING IDAG
Det finns uppgifter på att åtminstone 2 miljoner människor i 187.000 grupper i 150 nationer har gått igenom eller går igenom AA:s program för självhjälp och länkverksamhet. Exakt hur många som är med i AA vet ingen, eftersom det inte sker någon ordinär registrering av medlemmar. Idag har AA bidragit till en mängd grupper som fungerar med en liknande idé- och programstruktur: I Sverige finns t.ex. också (NA) Anonyma Narkomaner, (GA) Anonyma Spelberoende, (AlAnon) Anhöriggruppen och (SLAA), Anonyma sexmissbrukare.
AA I SVERIGE
I Sverige bildades Länkarna 1945 av sju alkoholmissbrukande män som hämtade sin inspiration och grundläggande ideologi från AA. Det första riktiga AA-mötet i Sverige anses ha anordnats i Stockholm 1953, men AA fick länge leva i intressemässig skugga av Länkarna. 1983 introducerades Minnesotamodellen för behandling av alkoholister i Sverige, vilket samtidigt innebar ett definitivt genombrott för AA-ideologin.
Modellen utvecklades dock redan på 1950-talet i delstaten Minnesota. En psykiater ansåg att man borde låta tolvstegsmetoden ligga till grund för en professionell medicinsk-terapeutisk behandling av alkoholister, vilket alltså iscensattes i form av Hazelden. Eftersom alkoholproblem påverkar hela familjen bör inte bara alkoholisten utan hela familjen genomgå ett terapeutiskt program. Programmet sker i kontinuerlig och synkroniserad samverkan med flera vårdare, vari såväl läkare som psykolog inkluderas.
2004 hade AA cirka 450 aktiva grupper i Sverige.
AA: s MEDLEMSKAP OCH ORGANISATION
Varje grupp är i princip självstyrande; något toppstyrd ledning finns inte. Det enda kravet för att vara med är att jag har en önskan om att bli fri från mitt alkoholberoende. Det finns heller ingen given medlemsavgift. Hela AA finansieras av frivilliga bidrag (några stats- eller kommunbidrag accepteras inte.)
VARFÖR ANONYM?
Därför att AA ska drivas, enligt uppgift, av principer, inte av personligheter.
Det ingår också i policyn, att alla som ingår i AA-nätverket vidmakthåller anonymiteten utanför gruppen eller gentemot massmedia.
Dessutom vill AA understryka att det är ett "brödraskap av jämlika" ( i vilken även kvinnor ingår); det finns ingen som är utnämnd "överordnad"; däremot finns en funktionell ledning av grupperna och den internationella samverkanstrukturen. Den som kommit längre i nykterhet är alltså inte heller "bättre" än den som får ett återfall. Alla är jämlika.
Det kan vara på sin plats, att påpeka hur detta också anknyter AA till kristna värderingar: de första urförsamlingarna på 100-talet efter vår tidräkning anses ha fungerat på likartat sätt, enligt principen "här är varken jude eller grek".
Kristna hjälpgrupperi som Recovery och Howard Clinebells Wellness är tydligt påverkade av AA:s idéer.
AA OCH DEN SVENSKA KRISTENHETEN
Den f.d. baptistpastorn och teologen Harry Månsus, säger att fann ny kraft genom att 1989 börja medverka som etisk rådgivare på behandlingshemmet Noor. Om den första AA-baserade veckan skriver han: "Jag upplever allt starkare att en osynlig regissör har sin hand med i spelet, en Högre Makt som inte inbegriper bara när alkoholister når sin "botten", men också när pastorer och väckelsekristna når det. /--/ Hos mig föds en längtan efter en annorlunda kyrka där omsorg och relationer är viktigare än aktiviteter och programutbud."
Månsus har efter dessa erfarenheter tagit till vara 12-stegsmetoden i sin egen verksamhet Brommadialogen och andra utskott på denna, bland annat en öppen mötesverksamhet där människor får komma och bara vara, för att "dela med sig", en av hörnstenarna i A.A.
DE TOLV STEGEN – EN TOLKNING
Vilka är de tolv stegen? En aktuell svensk bok, "Tolv steg tillbaka till livet" av den nyktre alkoholisten och grundaren av Alfastiftelsen Hans Lundberg , innehåller en utmärkt men sekuläriserad framställning av AA:s praktik, en kortare historik och genomgång av några svenska (anonyma) fall.
Eftersom tolvstegsmetoden har visat sig fungera för många olika addiktioner, så kan du, om inte annat som ett tankeexperiment, pröva att sätta in något annat beroende under stegen, såsom mataddiktion eller tablettmissbruk.
VARFÖR 12 STEG?
Förutom de 12 stegen finns också de s.k. 12 traditionerna och de 12 koncepten för Världsservice som handlar om att föra budskapet vidare till "den alkoholist som fortfarande lider." Vi kan fråga oss: varför detta fokus på siffran 12?
Orsaken till att det just är 12 steg är sannolikt dels att 12 är en inom vår kulturkrets accepterat siffra för helhet, manifesterat exempelvis i våra 12 månader som bildar ett fullbordat kretslopp. Traditionen anknyter till kristen tradition; de 12 judiska stammarna, de 12 lärjungarna, med mera.
STEG 1
VI ERKÄNDE ATT VI VAR MAKTLÖSA INFÖR ALKOHOLEN – ATT VÅRA LIV HADE BLIVIT OHANTERLIGA.
Steg 1 handlar om att erkänna att jag som alkoholist inte på egen hand kan kontrollera mitt drickande, eftersom alkoholens kraft är starkare än kraften i min vilja. Detta steg kan vara enormt stort att ta, eftersom jag i min "ego-vilja" tror mig kunna bemästra mitt missbruk och mitt liv fram till den punkten att jag tar steg 1. Och orsaken till varför jag tar steg 1 är att kommit till en absolut smärtgräns, då jag finner att jag trots all min förslagna intelligens och energi inte klarar av att hantera mitt liv. Min vilja är nu helt ledd av mitt begär, det är utanför min kontroll. Mina manipulationer av andra och av mig själv fungerar inte längre. Jag erkänner nu detta helt och fullt, med hela mitt hjärta.
Det går att notera, att steg 1 redan från början betonar gemenskapsaspekten: det är "vi" som erkänner, dvs vi i "brödraskapet" eller samhörigheten. AA handlar i hög grad om den kraften som finns i gemenskapen, i vi-formen.
STEG 2
VI KOM TILL TRO PÅ ATT EN KRAFT STARKARE ÄN VI SJÄLVA KUNDE HJÄLPA OSS ATT ÅTERFÅ VÅRT FÖRSTÅND.
Istället för att "stånga pannan blodig" genom sin vilja finns i den andliga traditionen en ofta fungerande lösning, nämligen ett "ge upp". Detta förhållningssätt baserar sig på erfarenheten att vi inte är ensamma i universum; det existerar en Högre Makt eller en Högre Ledning, ibland kallad Gud. Genom att "ge upp" min personliga, låt oss kalla det ego-vilja och istället överlåta åt denna Högre Makt att ge mig ledning kan jag alltså återfå mitt förstånd.
Hans Lundberg relaterar denna kraft som är starkare än vi själva till AA-gruppen och dess gemenskap, en tolkning som är vanlig: "Ingen av de miljoner alkoholister som är medlemmar i AA:s gemenskap hade klarat av att nyktra till själva", skriver Lundberg. " Men tillsammans! Uppenbarligen är det en möjlighet…"
Om vi också här menar att Högre Makt är identisk med Gud finns också följande tolkning: Denna Högre Makt innebär per definition en högre grad av makt än varje enskild individs egocentrerade viljas makt. Därmed öppnar sig möjligheter för att "återfå" det förstånd, som fanns före den begärledda viljan, dvs före missbrukets inträde.
Hur kan vi då "komma till tro"?
Den frågan besvaras inte i AA:s program. Kanske det var mer självklart i början av AA:s verksamhet; från Oxfordrörelsen utgick en naturlig kristet präglad inspiration. Teologen Harry Månsus skriver i boken "Vägen hem och resan vidare" att en möjlighet är att använda ordet Livet med stort L. "Det är faktiskt två ord för samma andliga verklighet. Det är en fråga om ett liv som vi inte presterar själva, en gåva direkt från ursprungskällan."
Månsus avgränsar sig genom att presentera tre våglängder. På den första våglängden sänder Skaparen genom naturens livsflöde, skönhet och sinnrikhet, på den andra finns möjlighet att uppleva Skaparen genom mötet med andra människor, och på den tredje möjligheten att "förankra våra liv och vårt människovärde direkt i Gud själv."
STEG 3
VI BESLÖT ATT LÄGGA VÅR VILJA OCH VÅRT LIV I HÄNDERNA PÅ GUD, SÅDAN VI SJÄLVA UPPFATTADE HONOM.
Bakgrunden till det tredje steget är, enligt Lundberg, att den egocentrerade alkoholisten själv spelat Gud. "Han hade ju sitt eget universum där han styrde och ställde…/--/Det är dags att kliva av jobbet som Gud och bli en liten människa, villig att ta emot hjälp. Villig att lära sig någonting nytt, villig att känna tillit…"
En kompletterande tolkning kan också beskriva processen som att det handlar om en andlig fördjupning av steg 2: Att "ge upp" den egocentrerade begärledda viljan till förmån för denna Högre makt innebär, att vi istället kommer i beröring med denna Högre Makts vilja.
Därigenom öppnar sig tydligen, enligt den andliga erfarenheten, möjligheten för att min begärledda vilja istället så att säga neutraliseras av kontakten med den Högre maktens kraft, för att så småningom kunna innebära, att jag utvecklar ett hälsosammare viljelett begär.
Som all annan talangutveckling krävs dock för detta träning, varför beslutet att lägga sin vilja i händerna på Gud också terapeutiskt kan fungera som en välbehövlig emotionell avlastning; en rekreationsmöjlighet, något som kan skapa lugn inombords – i synnerhet om jag de facto upplever den Högre Maktens närvaro.
STEG 4
VI FÖRETOG EN GENOMGRIPANDE OCH OFÖRSKRÄCKT MORALISK SJÄLVRANNSAKAN.
Lundberg beskriver steget som att alkoholisten har tappat relationen med sig själv och satt på sig masker. Han har spelat roller han trodde behövdes för att få ut det mesta av varje situation. Därför är det nu dags att lära känna sig själv.
Vad är nu en "genomgripande och oförskräckt moralisk självrannsakan?" Lundberg formulerar det mycket målande: "Det kan vara skrämmande och göra ont att skärskåda karaktärsdrag som själviskhet, oärlighet, falsk stolthet, ilska och hat, intolerans, otålighet, avundsjuka, falskhet, underlåtenhet, självömkan............ och rädsla…Men det är nödvändigt."
Det är dags att oförskräckt skärskåda sitt liv, och för detta behöver den beroende mod, som tydligtvis nås genom "kapitulationen" av den egna viljan till högre makt, naturligtvis då i kombination med det stöd som gemenskapen hos AA ger. Att ärligt dela med sig av sitt liv i en grupp av jämlikar som med respekt och utan att döma mig innebär på en djup emotionell-existentiell nivå: Jag blir sedd. Jag blir hörd. Jag får finnas. Jag är OK.
En sådan förnimmelse innebär en oerhörd kraft.
STEG 5
VI ERKÄNDE INFÖR GUD, OSS SJÄLVA OCH EN MEDMÄNNISKA ALLA VÅRA FEL OCH BRISTER OCH INNEBÖRDEN AV DEM.
Femte steget handlar om att bryta isoleringen, detta att uppleva sig vara ensam om sitt problem. Detta görs på tre plan: inför Gud (som vi upplever honom), inför oss själva, och inför en medmänniska (vilket vanligtvis sker i ett AA-möte). AA-mötena har som ett av de viktigaste syftena att just skapa möjligheter till detta erkännande (som sällan eller aldrig kan ske i en atmosfär av dömande.)
På ett djuppsykologiskt plan innebär detta att jag nu förnimmer att jag kan vara avhållen och uppskattad som människa till och med när jag är utanför min roller och manipulationer, när jag är "mig själv" och mina addiktionsproblem.
STEG 6
VI VAR HELT OCH HÅLLET BEREDDA ATT LÅTA GUD AVLÄGSNA ALLA DESSA KARAKTÄRSFEL.
Det centrala här är att vara beredd, dvs att vara öppen för att låta Gud verka i mig. Den Högre Makten kan knappast avlägsna mina "karaktärsfel., men min tillit till att jag kan lägga över problemen till en Högre Makt underlättar den önskade förändringen. AA:s ene grundare Bill W. nämner under ett tal 1968 på ett behandlingshem för alkoholiserade präster:
"För oss finns det en okänd faktor som är verksam i AA. Eftersom bland oss, som varande vetenskapsmän, kallar vi den "X faktorn". Vi förmodar att ni (här i salen) kallar den Guds nåd. Och vem är beredd att gå till Akademin för att förklara Guds nåd? Det kan ingen. Och vi gör det helt enkelt inte. "
"Guds nåd" i denna aspekt är just den i sig "oförklarliga" lättnaden av mina skuldbördor. Då jag trott mig inte vara värd att vara skuldfri, blir en del av mitt sinne så överraskat att det förnims som en oväntad "nåd" från det förväntade straffet. (Psykologiskt söker en skuldkänsla bestraffning, som ett sätt att söka balansera förnimmelsen av skulden.)
STEG 7
VI BAD ÖDMJUKT HONOM ATT AVLÄGSNA VÅRA BRISTER.
Nyckelordet är förstås "bad ödmjukt". En människa som under lång tid haft alkoholproblem har enligt Lundberg svårt att få grepp om sin egen begränsning:
Alkoholisten är arrogant och storslagen och försöker ofta gå långt över sin förmåga. Av detta får han mindervärdeskomplex, som i sin tur behöver kompenseras av ny överskattning. Eller också gör sig alkoholisten ömklig: "Han är offret som hänger på sitt kurs. Det är inte ödmjukhet – det är patetiskt."
Att ödmjukt be till Högre makt om att avlägsna bristerna innebär dock inte att våra karaktärsbrister avlägsnas; hur skulle de kunna det? Däremot aktiveras motkrafter, som potentiellt kan väga upp de destruktiva krafter som härbergeras inom mig. Det handlar alltså åter igen om att "överlämna sin vilja" till en Högre Makts vilja.
STEG 8
VI GJORDE UPP EN FÖRTECKNING ÖVER ALLA DE PERSONER VI HADE GJORT ILLA OCH VAR BEREDDA ATT GOTTGÖRA DEM ALLA.
Detta steg är konkret, enkelt och svårt. Ett förslag från författaren Terence Gorski i via hans bok ”Att förstå de tolv stegen” är att dela in en sida i tre kolumner. I den första skriver vi alla de människor som jag skadat genom mitt missbruk. I den andra hur jag illagjort den personen. I den tredje vad jag tror mig kunna göra, för att gottgöra honom eller henne. Det är viktigt att under arbetet vara detaljerad, menar Gorski och att koppla mitt illagörande till mitt missbruk, så att vi ser hur de två hänger ihop.
Det centrala ordet är att vara beredda. Att vara beredvillig att göra något är något annat än att göra det under hot eller "plikt". Listorna görs alltid på 100% frivillig basis. Något annat fungerar inte.
Som en komplettering finns i boken De tolv stegen och de tolv traditionerna förslaget att också göra upp en lista på människor som gjort mig illa Jag identifierar dem för att kunna förlåta dem. Gorski: "Du förlåter andra för att bli från de förebråelser och det agg som du ofta känner. När du sitter fast i att förebrå andra kan det distrahera dig från det verkliga arbete som måste utföras i sjunde och åttonde steget – att reparera den skada du har gjort andra."
Ett sätt att göra detta är att skriva ett brev till personen som du aldrig sänder. Du skriver hur det kändes då och hur du känns nu. "Sedan skriver du att du älskar den det gäller, att du bryr dig om honom eller henne och att du förlåter det onda som han eller hon gjorde dig. Du talar om att allt är bra nu och att du inte längre håller denna andra människa. " Till sist skriver jag att jag nu kan hantera det som personen gjorde mig.
STEG 9
VI GOTTGJORDE ALLA DESSA MÄNNISKOR, SÅ LÅNGT DET VAR OSS MÖJLIGT UTAN ATT SKADA DEM ELLER ANDRA.
Syftet med nionde steget är att den addiktive äntligen skall ta ansvar för konsekvenserna av sitt missbruk. I detta ingår det centrala temat förlåtelse, förlåtelse i denna aspekt handlar inte om att "kräva" förlåtelse för de handlingar som jag åsamkat andra. Jag kan erbjuda och genomföra min gottgörelse, men inte förvänta mig någon "belöning" från medparten.
Återigen föreslås att göra en lista på vad som kan vara möjligt för mig att göra. Här är det väsentligt att reflektera på djupet, så att min "gottgörelsehandling" inte eventuellt skulle skapa mer lidande istället för motsatsen. Handlingen föreslås genomföras i en anda av lugnt allvar.
STEG 10
VI FORTSATTE VÅR SJÄLVRANNSAKAN OCH ERKÄNDE GENAST NÄR VI HADE FEL.
Tionde steget innebär att vi går från det förflutna till nuet: Jag rannsakar alltså kontinuerligt mitt handlande i nuet, något som gör att jag lättare vidmakthåller min psykiska balans. Att erkänna sina brister handlar inte om självförebråelse utan om att få ett konkret verktyg i vardagen. Jag har en handlingsplan, som jag genomför varje dag, så att den till sist blir till en vana. Steget innebär att vi parallellt utvecklar introspektion, mod och uppmärksamhet inför oss själva och inför de situationer som uppträder i vår vardag. Om vår självrannsakan går på djupet märker vi snart att vi även har starka sidor. Därför handlar det i lika hög grad om att varje dag stimulera, ta fram, realisera dessa våra starka sidor i mötet med andra människor, att bistå där så förnims som möjligt.
STEG 11
VI FÖRSÖKTE GENOM BÖN OCH MEDITATION FÖRDJUPA VÅR MEDVETNA KONTAKT MED GUD – SÅDAN VI UPPFATTADE HONOM – VARVID VI ENDAST BAD OM INSIKT OM HANS VILJA MED OSS OCH STYRKA ATT UTFÖRA DEN.
Steg 11 handlar om att stadfästa den nya livshållning. Jag släpper inte taget om min nykterhet, om mitt nya sätt att tänka, känna och handla. Mitt sinne är därigenom, en dag i sänder, fortsatt friskt. Min relation till Gud – så som jag uppfattar denna Högre Makt – stärks genom bön och meditation. Härigenom får jag kontinuerlig insikt om Guds vilja för mig.
STEG 12
NÄR VI, SOM EN FÖLJD AV DESSA STEG, SJÄLVA HADE HAFT ETT INRE UPPVAKNANDE, FÖRSÖKTE VI FÖRA DETTA BUDSKAP VIDARE TILL ANDRA ALKOHOLISTER OCH TILLÄMPA DESSA PRINCIPER I ALLA VÅRA ANGELÄGENHETER.
Steg 12 är oerhört centralt i AA. Det som Bill och Bob upptäckte var att de kunde hålla sig nyktra genom att hjälpa andra med likartade problem. Detta är ett steg som leder över till andligt uppvaknande. Det är mina insikter, mitt kunnande, min förståelse, mitt know-how som jag nu kan föra vidare som mentor till andra lidande. Jag vet vilka "fällor" som den nytillkomne riskerar att fastna i, och erbjuder frivilligt min hjälp.
Till sist: Stegen följer inte av varandra med vissa givna intervaller. När de första tre stegen är tagna inriktar jag mig på att följa "hjälpanvisningarna" från den Högre Makten. Jag arbetar fram ett program för tillfrisknande som gör att jag kanske arbetar med flera steg varje dag parallellt.
SAMMANFATTNING:
De tolv stegen handlar på den andliga nivån om att koppla ur den begärledda viljan genom att överlämna viljan till "Högre Makt" (så som jag uppfattar denna makt) och därigenom uppleva "faktor X" som Bob pratade om, eller som prästerna kanske kallar "Guds nåd". Något sker i denna frivilliga gemenskap, som är extraordinärt. Det finns inga garantier, men historien har visat med önskvärd tydlighet, att AA: livsförändringsprogram fungerar för majoriteten medlemmar.
Under processen sker en inre omorientering, som gör, att jag återerövrar min vilja. Viljan styrs inte längre av begärets automatiska kraft - min vilja skapar istället realiserandet av mina begär. Annuleringen av begärskraften realiseras av många faktorer: bönen, vad som kan kallas Guds nåd, att ärligt dela med mig till andra av mina tankar och känslor, att jag söker att gottgöra vad jag illagjort i det förflutna, genom en daglig plan, och – detta är kanske det absolut viktigaste för att lyckas med 12-stegsprogrammet: genom att låta budkaveln gå vidare till andra: det som här kallas tjänstvillighet. Du erbjuder dig att hjälpa andra utan att förvänta dig någon personlig belöning eller ersättning.
Som en konsekvens av att ha arbetat med de föregående elva stegen har vi fått ett andligt uppvaknande. Det tolvte steget innebär att införa en anda av kärlek och tolerans i alla aspekter av vårt liv.
DR BOBS FARVÄL 1951: KÄRLEK OCH ATT TJÄNA
Låt oss ge sista orden till den ene av AA:s grundare, Dr. Bob. Dessa ord yttrade han under AA:s första internationell konferens 1951 i Cleveland.
"Om vi reducerar våra 12 steg kommer du att utmynna i orden kärlek och att tjäna. Vi förstår vad kärlek är och vi förstår vad det innebär att tjäna. Så låt oss hålla de två sakerna i sinnet. Låt oss också minnas att vakta tungan, och om vi måste använda den, låt oss använda den med vänlighet och omtänksamhet och tolerans.
Och ett sak till; ingen av oss skulle vara här idag om inte någon hade tagit sig tid att förklara saker för oss, ge oss en liten klapp på axeln, att ta oss till ett möte eller två, att ha gjort en mängd små vänliga och omtänksamma handlingar för vår skull. Så låt oss aldrig sjunka ner till den likgiltighetens gräns som innebär att vi inte längre är villiga att sträcka ut eller försöka sträcka ut den hjälp som varit så fördelaktig för oss till våra bröder."
--
Copyright
Gunnar Martin Aronsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar