Hej, vänner!
Nyss återkommen från en helg med THE SECRET i Norge.
Ja, det vill säga, en bit nordöst om Oslo, Nord Odal, ett fantastiskt, färgstarkt och vackert landskap av bergsmassiv och dalgångar iklädda träd i höstfärger. Ofta hade vi längsmed de slingrande vägarna ledsagning av en mindre bäck och ibland en bredare älv, på vars yta gula och gulröda björklöv sävligt flöt fram.
Vill först tacka Liz för det vänliga initiativet och Kristin för möjligheten att vara i hennes vackra, rymliga hus, säte även för två barn och två katter - det förstnämnda dock i morföräldrarnas vård över helgen.
Älgjakten hade inletts, ett skott hördes i fjärran men inga älgar siktades under helgen - även om de hade varit synliga strax dessförinnan på landsvägen. Däremot blev vi vittne till tre rådjur som skyggt hoppade in i skogen när vi kom för nära. En stod dock kvar och betraktade oss tillbaka under en halv minut, orörlig som en staty.
Att kursen hölls på svenska tycktes inte leda till några större problem, dock gällde det att för egen del spetsa öronen ordentligt i samband med frågor och synpunkter, så att orden tolkades så rätt som möjligt var.
Mellan kurspassen åt vi en gemensam lunch samlade runt ett massivt träbord. Genom fönstret kunde eder tillgivne studera ett böljande landskap i rostfärger som till sist avslutades av en bergskam och så det himmelsblå. Det är lätt att börja älska Norge...
Då flera av deltagarna var intresserade av och engagerade i schamanistisk praktik avslutades det första kursdygnet med en schamanritual, till vilken jag inbjöds att vara med som vittne.
En eldstad gjordes i ordning när mörkret fallit, och i den stjärnklara natten var det lätt att föreställa sig hur magiska handlingar påverkar sinnet. Med hjälp av en schamantrumma som hanterades med en liten klubba gick K. bakom den cirkel som deltagarna skapat och markerade dess gräns. Därefter skulle de som så önskade det i elden kasta de papperslapper som deltagarna skrivit på, och där formulerat vad de ville göra sig av med i livet. Elden knastrade och sprakade, glöden pulserade och ritualen fullbordades.
Och kursen: ja, som vanligt hålls kurserna under tystnadsplikt, vad som dock kan sägas, är att vi som vanligt lyckades kreera en fin stämning, där djupgående i de själsliga nivåerna blev möjlig och som också genomfördes. Kraften i the Secret ligger, menar jag, i vändningen av det svåra till något betydelsebärande. När jag väl förnimt, att även erfarenheter av lidande och problem innehåller något värdefullt, när jag väl lärt mig vad det är intellektuellt, emotionellt, kroppsligt och existentiellt som har varit det värdefulla, ja, då kan jag säga "Tack, det räcker. Nu önskar jag skapa mig något annat, något nytt."
Under söndagkvällen sade vi farväl till Rita, Hanne och Maren, vars björnstora svarta hund lotsades in i bilens bagageutrymme. På måndagen gjorde jag mig själv redo för avfärd. Vi åkte till järnvägsstationen Eidsvollen, varifrån färden gick till Gardermoen, Oslo Airport, för vidare befordran till Köpenhamn och Malmö.
Minnet av den hisnande känslan i att titta nedåt, och se - vita molntussar.... håller sig kvar ännu.
--
