Läser mer kritiska synpunkter på The Secret, nu författade av människor som är engagerade i ny andligt tänkande.
Även detta var väntat, materialet är inte för alla.
Det finns också människor som gärna vill ha "sitt" system, sin idéologi, sin övertygelse, som det som blir fört "över världen".
Det finns ju en - vanligtvis omedveten - kollektiv längtan efter bekräftelse över att "vi" är de som valt "rätt" system, rätt ideologi, rätt politik, rätt religion, rätt nyandliga inriktning.
(Ovanstående ej sagt som kritik, blott ett konstaterande av ett välkänt faktum.)
Även för människor med nyandligt intresse som när en "missionslängtan" finns förstås möjligheten att känna besvikelse (men de genuint intresserade av principerna bakom kreativitet kommer förstås att känna sig fullständigt lugna, eftersom det inte finns något som kan hota den som redan förnimmer, att verkligheten är dualistiskt uppbyggd,
dvs bygger på polaritet, på plus och minus, ovan och nedan, gott och ont, roligt och tråkigt, osv).
Dessa studenter av livet kommer helt sonika att vänta sig nästa reaktion, lika naturlig som att natten följer på dagen, att en åsikt eller åsiktskomplext dominerar fullständigt under en period, för att sedan sjunka undan, till förmån för nästa åsiktskomplex.
Den kritiske personen säger att han såg 10 minuter av filmen, sedan stängde han av.
Redan detta talar för sig själv. Allt bedöma ett idématerial kräver, tror jag, en "kritisk öppenhet", en kombination av att kunna laborera med de olika idétraditionerna som funnits och som finns i mänsklighetens historia, att kunna förnimma mönster och kunna relatera dem både horisontalt och vertikalt, och att kunna vara tillräckligt öppen i sinnet för att kunna hålla ett fönster "på glänt" för det nya som alltid kommer att finnas, hur långt än utvecklingen rör sig.
Som genomgående nervstråk eller "stjälk" finns förstås personens egen individuella utveckling, i vilken ny mental "näring" tillåts att röra sig upp genom den egna medvetenheten.
